Med en av historiens kanske mest kända listor i åtanke skriver jag här ihop min egen. Sju egenskaper hos personer med ADHD
1. Personlighet. Personer med ADHD tar allting personligt. Eller inte alls.
Personer med ADHD verkar vara mer känsliga för kritik än andra. De (vi) tycks vilja att "alla ska tycka om oss", och mår dåligt när det inte är så. Personer med ADHD letar också efter "undermeningar" i ett uttalande eller i handlingar; "Hmm... vad menar hon med det egentligen? Ser jag konstig ut?" "Varför gjorde han så?" "Jaha, nu gick han. Gjorde jag nåt fel?" Trots att det säkerligen inte finns några "dolda budskap" i meningen eller i handlingen. Till och med positiva kommentarer kan verka mystiska och väcka misstänksamhet.
När jag kommer in i ett rum fullt med folk och hör några skratta, tror jag automatiskt att de skrattar åt mig. Den delen av min hjärna som gått i livets skola säger att det bara är nonsens. Den andra halvan, Neanderthalaren, har tyvärr större makt.
Kom ihåg: bara för att du är paranoid betyder inte att de inte är ute efter dig...
I arbetslivet tenderar vi att hitta nya arbetssätt. Detta innebär att vi inte följer någon manual, vi gör det på vårt eget sätt. Hellre "eget sätt" än "rätt sätt". Projekt som måste följa en viss ordning kan lätt bli ignorerade eller hamna längst ner på "måste göra"-listan. Då händer det lätt att man blir kallad "lat" och andra karaktärsdanande saker som vi naturligtvis tar väldigt personligt.
Den positiva sidan av denna egenskap är att projekt som vi själva kan omarbeta får full uppmärksamhet, ofta med mycket bra resultat.
Att göra: 1. Försök att inte ta kritik eller andra negativa uttalanden personligt.
Oftast är de inte riktade mot dig som person. Det kan vara personer som bara gör sitt jobb, eller försöker hjälpa till genom konstruktiv kritik. Kom också ihåg att medan vi förväntar oss att "de" ska ha överseende med våra egenheter, så måste vi förstå den frustration som de kan känna ibland.
Att leva med ADHD är hårt. Att leva med en person som har ADHD är också hårt.
Att notera: vissa är bara ute efter att attackera folk med personlig kritik. Ignorera dessa. 2. Hitta en aktivitet du kan ägna dig åt helhjärtat. Gör sedan något annat. Använd denna första aktivitet som en "belöning", då kan det vara lättare att genomföra andra, tråkigare, saker. Icke-ADHD:are (läs; arbetsgivare) kan utnyttja denna egenskap genom att ge dig arbeten där du själv kan påverka arbetsmetoden. Det är inte alltid det kan fungera, det finns tråkiga saker som man måste göra. Men det är bara att bita ihop och försöka göra det iallafall. Gör ditt bästa. Tricket är att försöka hitta ett arbete där dina egenskaper och styrkor passar bäst in.
2. Punktlighet. Personer med ADHD är sällan i tid.
Enkelt uttryckt kan man säga att tid är lika med prioritering. Hela grejen med tid är att det är ett ständigt prioriterande. De flesta människor kan enkelt strukturera upp händelser i dåtid, nutid och framtid. Alla kan resa i tiden, på sätt och vis... Vi kan dra oss till minnes en specifik händelse och återuppleva känslorna, ljuden och andra intryck som vi fick av den där sommarkvällen vid sjön. Det är en kliché, men sant: Gud gav oss minnet så vi kan lukta på rosorna i december...
De flesta kan föreställa sig en kommande händelse, och avgöra på ett ungefär när och hur nånting kommer att hända med hjälp av klockan eller en kalender. Sådant strukturerande är precis vad ADHD- hjärnan inte är konstruerad att klara av. Som doktor Hallowell förklarade detta; "- Tiden delar upp händelser i separata delar så vi kan göra en sak i taget. Detta gäller inte i fallet med ADHD. För personen med ADHD känns det som om allting händer samtidigt." (Hallowell, Newsletter of the Concord Special Education Parent Advisory Council, 1993, Concord, MA)
Hallowells "svarta hål" när det gäller tid får allvarligare konsekvenser än att bara komma försent till jobbet. Planerande kräver att man har en "känsla" för ungefär hur lång en timme eller vecka är. Medan andra uppfattar tiden till kommande händelser ungefär som "10, 9, 8, 7..." kan det för personen med ADHD lika gärna vara "10, 9, 8, 100, 4, 3, 16, 0"... ADHD:aren har helt enkelt inte möjlighet att kunna bedöma avstånd när tidsfaktorn är inblandad. Han har sämre närminne än de flesta, vilket kan få närliggande händelser att verka som de hände för längesen. Och tvärtom. Kan man inte mäta, "känna", tiden till det som hänt, kan man inte heller få en bra tidsuppfattning till det som kommer att hända i framtiden. Det finns inga "avstånd" att relatera till. Han kan försöka sig på en gissning, men eftersom även gissning är beroende av minnet blir gissningen oftast inte speciellt korrekt. Han har till och med svårt att bedöma hur lång tid en viss aktivitet pågått, speciellt under hyperfokus.
Eller som det står på min bils backspegel: "Händelser kan verka längre bort än de är."
I korthet; punktlighet är vi dåliga på därför att:
1. Vi inser inte hur lång tid som gått sedan vi ombads göra uppgiften
2. Inte inser hur lite tid det är till deadline
3. Vi blir distraherade eller uttråkade av uppgiften som vi ombads göra.
Att göra: Bli "listig". Skriv listor på vad som ska göras. Skriv ner vad som ska göras denna månad, denna vecka, denna dag. Stryk över de saker du är klar med. Belöna dig själv!
Målsättningar. Sätt en egen deadline långt innan den verkliga deadlinen. (Deadline = tidpunkt då en uppgift ska vara klar.) Betrakta din egen deadline som om den vore den verkliga.
Använd teknologin. Det finns en hel bunt med filofaxer, kalendrar, dataprogram och andra mojänger som kan hjälpa dig med detta. Skaffa. De som lever med eller arbetar tillsammans med en ADHD:are måste komma ihåg att påminna denne om deadlines och målsättningar.
3. Organisations-kaos. Få ADHD:are är organiserade ADHD:are.
Skulle ADHD:aren nånsin gå vilse så är han lätt att hitta genom att följa spåret av skräp, bilnycklar och kreditkort. På våra kontor är papper och material inte organiserat i arkivsystem, det är organiserat i olika högar. Kort kan man säga att tankekaoset återspeglar sig i den närliggande miljön...
Det finns böcker som är smockfulla av tips hur man får ordning på saker, och hur man kommer ihåg var man la dem... Problemet är bara att dessa böcker sällan läses av den oorganiserade ADHD:aren. Skulle han dock få för sig att köpa en sådan bok så är den borttappad innan han ens hunnit börja läsa den.
Förmodligen är den bästa lösningen att man anställer någon som hjälper till med detta. Om man har råd, vill säga. Vi andra får nöja oss med listor, kalendrar och en massa högar med saker.
Men en av de mest förbisedda organisations- redskapet heter papperskorgen. Detta extremt hjälpsamma tekniska vidunder är faktiskt inte så svårt att använda, så låt dig inte bli avskräckt. Släng de gamla listorna och lapparna! Du kommer att bli förvånad över hur mycket en sådan relativt enkel "städning" kan förenkla tillvaron.
Folk påstår att det är så iallafall.
4. Svängningar. Personer med ADHD verkar ständigt åka i en berg-och-dalbana när det gäller humöret. Det svänger hej vilt. Det tar ut svängarna hej vilt också...
Men detta utgör inget problem för oss. Dock är det ett problem för omgivningen, speciellt om de inte vet vad det beror på. Vi säger vad som helst, när som helst. Det beror på att vi tänker icke-linjärt. Folk i allmänhet tänker linjärt; Tänk dig en rak linje med punkterna A, B och C. A ligger närmare B än C ligger närmare A... Inte hos oss. Vi tänker "runt" saker; icke-linjärt. Punkten A är inte början på en tanke eller en linje, punkten A är i centrum och runtomkring cirkulerar punkterna B, C, X, Y, Z och vad som helst som råkar dyka upp i detta kaos. Ungefär som solsystemet med solen i mitten (om man utgår från solen) och planeterna som åker i (tanke)banor runt denna sol. Som vi ser det så är punkt A lika nära punkt B som punkt X...
Vi kan prata om hundmat, och samtidigt säga nåt om hur mycket vår hamster äter. Inte konstigt alls, eftersom dessa båda tankar finns i "solsystemet".
För att komplicera detta exempel ytterligare, kan man säga att varje tankebana i "solsystemet" har egna variabler. Men alla dessa banor och variabler är glasklara, inga problem. Till en viss grad; även vi har våra begränsningar...
Men för icke-ADHD:are (linjära tänkare) framstår detta som väldigt snurrigt. De har svårt att hänga med i svängarna, och hålla koll på alla dessa till synes ickebesläktade samtalsämnen.
Att göra: Var snäll mot icke-ADHD:are. De gör så gott de kan, de kan inte rå för det.
5. Svårt att slutföra saker.
Personer med ADHD har en förmåga att inte slutföra saker. Det finns en mängd olika förklaringar till detta. Vi blir distraherade. Vi blir uttråkade, och hittar nåt nytt att göra istället. Vi ger upp. Det blir för mycket.
Jag tror att vi undviker att slutföra saker helt enkelt för att vi inte vill tappa fokus, uppmärksamheten. Fokus är mycket viktigt. Hyperfokus är värd sin vikt i guld. Vi är glada över att äntligen hittat nåt som håller oss fokuserade, så vi håller på med det så länge som möjligt.
Att göra: 1. Dela upp stora moment i mindre, mer hanterbara, delar. Var stolt över varje "del-mål" du slutför, och fokusera på det slutliga målet.
2. Sätt specifika, uppskattningsbara och rimliga mål.
3. Sätt egna deadlines. Håll dem.
6. Frustration. ADHD:are blir lätt frustrerade. Personer som bor ihop med ADHD:are blir lätt frustrerade.
Folk som skriver om ADHD:are blir lätt frustrerade.
Det finns flera olika anledningar till detta. Men den slutgiltiga frågan är vad gör man åt det då? (Med såna övergångar borde jag bli radiopratare)
Undersök vad det hela beror på. Försök hantera orsaken istället för effekten.
Fastna inte i frustrationen. Gå vidare. Bli åtminstone frustrerad över något annat. Ibland har vi förmågan att börja grubbla. Gör inte det. Konstatera vad som händer och gå därifrån. Ge inte upp, men stå inte på samma fläck och stampa.
Hitta ett lämpligt sätt att få utlopp för känslorna. Spring. Promenera. Spela ett musikinstrument. Vad som helst som fungerar för dig.
7. Manipulation. ADHD:are kan vara verkligt manipulativa.
Ibland blir jag häpen över min egen ärlighet och öppenhet. Å andra sidan kanske jag bara försöker manipulera dig.
Vi får utbrott. Vi överreagerar. Vi tar till diverse fula knep för att få som vi vill. Varför?
Därför att vi är mänskliga. Och för att vi kan.
Personer med ADHD är smarta personer. Vi kan snabbt hitta flyktvägar för att komma undan. Vi kan dra vilka historier som helst, bara vi slipper stå till svars. Eller för att få som vi vill. Tror vi iallafall. Ibland fungerar det.
Detta är en viktig punkt för föräldrar till barn med ADHD. Om barnet lär sig att han eller hon kan manipulera omgivningen så kommer han/hon att ta med detta in i vuxenlivet. Dessa barn blir till vuxna ADHD:are som har så stora sociala problem.
Det värsta du kan göra ditt barn med ADHD är att låta honom eller henne tro att manipulation fungerar. Att tillåta det är att döma barnet till ett liv av krashade förhållanden, ensamhet, frustration och misslyckanden. Denna manipulations-egenskap är en av de första egenskaperna som den nyligen diagnosticerade vuxne måste inse och ta itu med.
Att göra: 1. Hellre än att manipulera; lär dig samarbeta. 2. Bli medveten om dina motiv och handlingar.
3. Utöva själv-observation. Håll koll på dig själv.
Och självklart; läs denna text minst en gång i veckan!
Orginal-sidan finns här på add.about.com [översättningsansvarig: ulph wahlbom]