ADHD och social förmåga
Varför Johnny inte får några kamrater
Barn med ADHD sitter ofta ensamma i lekparken. Det gör vuxna med ADHD också förvisso...
Vi som är vuxna kanske kommer ihåg hur det var. Jag kommer ihåg det väl så fort jag ser en unge som ramlar och slår sig, eller inte får vara med och leka, eller hamnar i slagsmål... Allt beroende på att han aldrig riktigt lärde sig dessa oskrivna regler om mänskliga kontakter och social förmåga.
Det är ett ganska svårt språk, men ändå förväntas man veta dessa saker. Snubblar man på dessa regler så slår man sig hårt. För ett barn som så gärna vill bli accepterad av någon (vem som helst) kan detta bli ödesdigert.
För en vuxen kan det betyda skillnaden mellan anställning och arbetslöshet.
Det kan betyda skillnaden mellan ett lyckat förhållande eller ensamhet.
Vad är då Problemet?
Sociala färdigheter lär man sig vanligtvis i tidig ålder. När barnet börjar skolan är de flesta av dessa färdigheter inlärda. Förskolebarn kan ha en något större fördel, beroende av kvaliteten på förskolan. Trots detta är det många barn som riskerar att råka illa ut på grund av för låga "kunskaper" i social färdighet.
Denna brist är inte lätt att hantera. I de flesta fall kan den bristande färdigheten minska med tiden, och barnet halkar efter andra barn i samma ålder. Bristen blir ännu tydligare.
Barn i förskolan och i första klass är vanligtvis väldigt seriösa studenter. De vill lära sig saker, och de ser läraren som "den viktige personen" i klassrummet. Men framåt tredje, fjärde klass är läraren plötsligt inte den viktigaste personen i klassrummet, och den största anledningen till att de går till skolan är inte längre för att lära sig.
För barn i denna åldersgrupp (eller äldre) är det *gruppen* som är det viktiga. Utstötning från denna grupp får konsekvenser; ännu en störande faktor som står i vägen för att kunna ta till sig kunskap i skolan.
Jag förespråkar inte att barnet med ADHD ska "vända kappan efter vinden" och göra allt för att bli accepterad. Det finns vissa grupper som jag önskar ville utesluta dessa ensamma barn.
Men alla behöver en vän.
Det tråkiga är att medicinering inte biter särskilt bra på denna brist. Studier visar att barn med ADHD ofta blir utstötta, och att detta fortsätter även med centralstimulerande medicinering.
Livet är ingen dans på rosor.
/ Bob Orginal-sidan finns här på add.about.com [översättningsansvarig: ulph wahlbom]